Det blir inte alltid som du tänkt dig..

Inga kommentarer

Nej, det blir faktiskt inte alltid som du tänkt dig och det som verkade som en bra idé igår visade sig vara en inte alls lika bra idé idag. Ja, igår fick jag smaka på båda delarna.

Söndagens planer var egentligen not that much. Jag hade planerat att sova ut och ta mig till Monki för att köpa ett par riktigt häftiga skor. And so I did. Istället för att ta tuben in till stan blev det en härlig söndagspromenix till Götgatans Monki. Närmare visserligen, men däremot fick jag en härlig promenad. Passade även på att smaka Noccos nya smak (melon) som visade sig godare än jag trott. (Plus till er!). Därefter hade jag inga direkta planer och det var en del timmar kvar på dygnet.

Jag började strosa mot Slussen men kände ändå inte riktigt för att gå hem. Istället gick jag ett kvarter västerut och det var så min lilla upptäcktspromenad började. Utan planer på vart jag skulle gå strosade jag fram. Emellanåt stannade jag då jag såg något intressant. Knäppte några bilder. Gick vidare. Kollade till höger, hittade en cool trappa. Knäppte ytterligare några bilder och så fortsatte jag. Hela tiden spelade jag musik i lurarna och ni kan nog gissa vilken artist jag lyssnade på (med inslag av andra artister såklart). När jag hade svängt vänster och höger någon gång tittade jag upp mot husfasaden. Där kunde jag läsa ”Wollmar Yxkullsgatan”. Först blev jag lite snopen, inte visste jag att den gatan låg i Stockholm, utan jag har alltid tänkt att den ligger i Gbg som alla andra ställen han sjunger om. Alltid upptäcker man något nytt.

Väl hemma i lägenheten åkte de nya skorna på för att ta en liten premiärpromenix, men innan tog jag lite foton i lägenheten på min ”nya stil”. (Foton kommer, stay tuned). Väl ute på gatorna kändes det verkligen som att luften bodde i mina steg, men det var nog bara för den höga platåns skull. När jag kom hem var tanken att slänga mig på sängen, njuta av min chokladboll och cola och kanske även försöka lära mig spela lite på den där gitarren jag köpt. Men istället slutade det med att jag var och spelade biljard ute vid Globen och käkade hamburgare. Väl hemma tänkte jag lägga mig tidigt för att vara utvilad inför kommande vecka. Även här blev det inte som jag tänkt mig då Micke och Gabrielle ringde och vi talades vid en lååång stund. Men det var supertrevligt att höra av dem och få prata lite Håkansnack haha.

Idag däremot är mina fötter inte alls lika kaxiga som de var i de nya pjuxen igår. Jag har skavsår på båda hälarna som gör så ont i varje steg jag tar. Kanske inte den bästa idéen att bära ett par nya skor en hel kväll, men sånt är livet. Man lär sig av sina misstag. (oftast iaf)


En torsdagskväll

Inga kommentarer

Så var man här igen. Liggandes i sängen kollandes på Idol. Precis som i söndags morse. Skillnaden är dock att det är en annan säng. 55 mil längre norr ut.

I helgen var jag nämligen och hälsade på familj och vänner hemma. Eller ja hemma och hemma, jag har ju ett nytt hem nu men ni fattar. Det var faktiskt skönt att komma ”hem”. Min fina och söta familj mötte mig på flygplatsen med en skylt där det stod ”Välkommen hem Cassandra!”. Ni anar inte hur glad jag blev.

Förvånansvärt såg det likadant ut som det alltid gjort. Det enda som skiljde sig var att mitt gamla rum numera blivit ett gästrum. Måste erkänna det kändes lite konstigt att komma hem till ett annat rum än det jag lämnade. Som att det blev en reality-check på att jag verkligen flyttat.

När jag sedan begav mig ner på stan för att fika med Jonna och Isabell gick tankarna i min hjärna att jag skulle träffa jättemånga som jag kände. En liten stad med mycket folk jag känner = stor sannolikhet att jag träffar dem. Verkligheten var dock en annan. Trots att vi fikade i cirka två timmar och sen kollade lite i affärer träffade jag inte någon annan jag kände. Lite komiskt ändå.

Söndagen började traditionsenligt med finsång och tårta på sängen. Måste erkänna det ändå att det är något väldigt gott med sötsaker på morgonen (är det bara jag??). Efter att ha blivit gratulerad på min födelsedag 06:30 somnade jag om en stund då resten av familjen skulle jobba. När jag vaknade gång nummer två satte jag på mig partyhatten, satte på play på Idol och åt mammas hemmagjorda chokladbollar som jag saknat så. Kalas blev det både lördag och söndag och konversationerna började nästan alltid med ”Jaha, hur har du det uppe i Stockholm då?”. Ändå väldigt väsentlig fråga efter att ha varit borta ett tag.

På måndagen var det dags för tandläkarbesök, *ironiskt wiho* (livet med tandställning). Hann jobba lite innan och efter det innan det var dags att hämta mamma på jobbet och bege sig till flygplatsen. Måste säga att det var jobbigare än jag trott att lämna hemmet igen. Så många gånger som mamma lämnat mig på flygplatsen, vinkat hejdå så långt vi kunnat se varandra, men den här gången var det utan att veta när jag kommer hem igen och jag fällde faktiskt en och annan tår. Förmodligen ses vi väldigt snart igen.


Augusti i helvetet

Inga kommentarer

Det är den tiden på året. Tiden då många sjunker djupt in i tankarna och tänker på personer som står en nära hjärtat. Vänner, familj, ja alla som på något sätt har påverkat en, och som man upplevt saker tillsammans med. Augusti, månaden på året med flest avsked. Månaden då alla går sin egen väg. Månaden då det är dags att avsluta ett kapitel och vinka farväl. Augusti i helvetet.

För tre veckor sedan flyttade jag hemifrån. Från lilla Karlshamn och 55 mil norr ut till självaste huvudstaden. Jag har haft mina farväl och ”Vi ses!”. Tänkt att vi snart kommer att träffas igen, men det är först nu jag inser att det finns vissa i mitt liv som jag kanske aldrig träffar igen. Det finns inga garantier på något. Finns mycket jag upplevt tillsammans med de, vilket har varit magiskt men som nu blir tragiskt.

Nu när även mina vänner börjar säga farväl och räkna ner till deras avfärder börjar jag att inse hur det verkligen ligger till. Jag har vänner som ska flytta utomlands ett år, vänner som köpt en one-way-ticket utan plan att komma tillbaka och vänner som sökt sig till diverse småstäder i Sverige för att plugga. Det är först nu tanken slår mig att det kommer att dröja länge innan jag träffar somliga. De kommer att vara borta och svåra att träffa för en lång lång tid framöver.

Dock är det oundvikligt. Det är en naturlig vändning i livet och det kommer säkert att komma fler sådana. Man får tänka tillbaka på de fina minnen som finns, och hålla fast vid tanken att man någon gång i framtiden kommer att ses igen. För vill man så kan man. Allting har sin tid, antingen har den varit eller kanske den kommer. Skulle den ha varit betyder det däremot inte att den inte kommer att vara igen. Man kan pausa den tiden och vänta på ett tillfälle då det är dags att trycka på play igen. Trycka på play, på play och sen repeat. Till dess är det bara till att hålla ut och göra det bästa av situationen. Man får på något sätt försöka vara glad att man har så många att säga ”Hejdå!” eller ”Vi ses!” till och hålla tummarna för att det ska gå bra för dem. Men oavsett vad som händer längs vägen finns ens vänner där på något sätt. För en vän är en vän hur taskigt livet än gått och alla gyllene stunder vi haft kommer vi ha igen…


Swish så var helgen förbi

Inga kommentarer

Igår 09:58 hoppade jag in i en bil påväg hem. I helgen var jag nämligen och fotograferade på ett bröllop tillsammans med Viktoria på jobbet. Bröllopet skulle vara några mil utanför stan, och innan vi åkte dit kände jag att det skulle bli skönt att komma bort från den smutsiga statsluften för att rena lungorna med lite rent syre. Ganska fort blev det dock påtagligt att jag längtade hem. Hem till min lilla lägenhet på Söder. När jag sedan åkt i bilen ett tag och närmade mig Stockholm växte glädjen inom mig.

Jag skulle ha hela söndagen till att bara göra vad jag ville. Då det var fint väder när jag kom hem ville jag inte ligga hemma i lägenheten hela dagen (bara halva haha), så jag bestämde mig för att vandra runt lite och lära känna mina kvarter.

Ovetandes gick jag mot Nytorget där jag möttes av Nytorgfestivalen som visst var denna helgen. Så där gick jag omkring och strosade ett tag. Några ungar sprang omkring och åt sina churros som tydligen blivit populära. Ex antal par gick omkring och höll hand och var sådär nykära. Kompisgäng passerade som pratade om alla otroliga fynd de gjort på marknaden. Sen gick jag mot Medborgarplatsen och åkte en sväng med tunnelbanan. Bara för att jag kunde.

Eftermiddagen spenderades i lägenheten utan några som helst stora planer förutom att kolla Netflix och bara vila upp mig. Slutade med att jag satt på min mjuka och fluffiga matta i några timmar och bara surfade runt på nätet. Först framåt kvällen flyttade jag mig upp till sängen där jag kollade lite på diverse serier innan jag tillslut somnade. Lycklig och taggad på en ny jobbvecka.


ROCKBJÖRNEN 2017

Inga kommentarer

Jag tror att om jag åker förbi Kungsträdgården idag ligger mina öron där på marken. För någonstans mellan uppropen av de nominerade och själva showen skars mina öron av (pga massa högljudda fans med hjärtskärande skrin). Igår åkte jag nämligen till Rockbjörnen efter jobbet för att möta upp några kompisar och heja på ingen mindre än Håkan Hellström. När jag kom dit tre timmar tidigare än det började var inte så mycket folk där som jag trodde det skulle vara (är ju van vid att köa i 20+ timmar). Det visade sig mest vara fans till FO&O, Hov1 och Marcus och Martinus. Sen var vi bara ett fåtal som var där för Håkan. Men återigen var vi vid kravallen. Det visade sig dock att Håkan var och ”fågelskådade i Transsylvanien”, jo tjena.

Var så underbart att se och umgås med lite Håkan-folk. Alltid väldigt härlig stämning och trots att Håkan uteblev hade vi det hur kul som helst. Cornelia åkte upp från Göteborg och sov hos mig. Så efter att ha träffats i parken åkte vi till mig, lämnade hennes grejer och sen fyllde vi på med energi på Max. Rockbjörnen blev lite speciell ändå, jag tror jag aldrig skrattat så mycket i publikhavet som jag gjorde där. Efter att ha skärmat av mig från så kallad ”populärmusik” och radiohits blev det väldigt flamsigt i publiken. Det kändes komiskt på något sätt. Jag är liksom inte van vid att artisten/bandet jag lyssnar på svarar ”Men hallå, kolla på oss” på frågan om varför de tror att de lär omtyckta. Håkan vann iallafall tre priser som Michael, Gabrielle och Daniel fick ta emot. Så himla fint att se de på scenen med Rockbjörnen i handen. Sen gick vi ifrån för att avnjuta en milkshake till tonerna av stämningsfull 80-tals musik. 

Efter det gick vi in en sväng på efterfesten och kollade runt lite. Var kanske inte riktigt som vi tänkt oss så det blev bara en snabbvisit innan vi satte oss på bussen mot Söder. Blev en sväng inom affären där vi köpte lite godis och en varsin dricka. Sen satt jag och Cornelia på min mjuka matta till två på natten och bara snackade och åt godis. I bakgrunden kunde man höra hur ett doftljus sprakade och Håkan Hellström på låg volym. Ett perfekt avslut på kvällen. Var några veckor sedan vi sågs och kommer tyvärr dröja länge till nästa gång då hon åker utomlands. Så man får passa på när man kan (trots att man skulle upp till jobbet dagen efter, hehe). Tröttheten smög på sig en aning imorse, men det var så fett värt det.

 


Tankar på en kvällspromenad

Inga kommentarer

 

Ibland får man en känsla av att här-kommer-jag och att man är på toppen av världen där man tar livets alla utmaningar med ett leende på läpparna. Så kändes det för mig ikväll. Efter jobbet gick jag upp till Vitabergsparken hemma vid mitt. Jag hade ingen lust att åka hem när det var så fint väder ute, så istället tog jag med kvällsmaten och åt den i parken till solens sista strålar.

När jag sen gick därifrån för att handla kom jag på mig själv med att gå omkring med ett stort leende på läpparna. Kan tänka mig att omgivningen störde sig på att jag gick runt och var sådär ”lycklig att jag tror att jag lyfter” glad (hade jag säkert också gjort om jag sett mig själv). Den där känslan är verkligen helt underbar.

Ikväll är en sådan kväll då jag inte känner för att gå hem utan bara vill vara ute på stadens gator. Upptäcka. Fånga in allt som sker. Håkan sjunger att hem är gatorna du blöder på, men jag tror även att hem är gatorna du är så jävla-super-mega-glad på.


HEY HO, LET’S GO!

Inga kommentarer

Återigen söndag. Ännu en helg till enda. Denna helg har gått väldigt fort, fastän jag inte gjort särskilt mycket. Eller det känns inte som jag gjort mycket, men det har jag nog. Två turer till matbutiken och en till Kjell & Company. En löptur i ösregn. Plockande och fixande i lägenheten. Kollat klart en hel serie. Ja, kan säkert komma på någon mer sak jag gjort, men ni fattar. Lägenheten har haft prio ett och snart är den äntligen klar. Mitt HEM. For real. Sista fixet är trappen och en hylla jag ska köpa och måla om. (När jag väl orkar åka in till city för att inhandla den).

Det är ändå rätt tillfredsställande att ta sönder något för att sedan laga det…

 

Har också hunnit med att vara sådan wifey och lagat matlådor till mig själv för några dagar, vuxenpoäng på det!

 

Nu är man lagom nöjd efter en 5km löprunda i massivt ösregn. Måste nog ändå varit en av mina bästa löprundor, för med lite Broder Daniel i öronen och överskottsenergi flög jag fram över Södermalms gator. Ligger nu i sängen och känner benen värker. Ett sånt doftljus som smattrar låter i bakgrunden och ljusens varma låga letar sig in i mina ögon. (Ljusstaken är i guld btw, bilden blev sådär glödlampsgul att jag var tvungen att göra den svartvit).

 

Tanken med denna blogg är väl att ni, nära och kära, kända och okända, ska få en möjlighet att få följa med på mitt livs största äventyr. Att bli Stockholmare och få utveckla mina kunskaper kring fotografi genom att själv fotografera och delvis assistera. Imorgon blir det fullt ös, medvetslös och åh så taggad jag är på denna höst. Det är bara till att hänga på och följa min resa, eller inte, the choice is yours…


Två dygn i storstaden

1 kommentar

Prickarna som ska hindra en från att falla på trappen glänste i mina ögon. Precis som om deras sken ville säga mig något, för att sedan möta den strålande solen och känna värmen mot mitt ansikte. Hemma väntar min familj som är inneboende hos mig. Första måltiden i min egna lilla lägenhet. I saknad av ork att diska mitt i flyttkaoset blir det hämtpizza och istället för ett bord blir det mattan vi avnjuter vår måltid på. Det har bara gått två dygn och jag trivs redan i min lilla lägenhet på Söder. Staden ler mot mig och jag ser möjligheter i varje hörn. 


NU ÄR DET NÄRA

1 kommentar

Ja, nu är det väldigt nära. Sista dagen som Karlshamnstjej för att sedan bli Stockholmare. Flytt till staden med stort S. Staden jag länge drömt om att få bo i. 
Det har blivit väldigt påtagligt att det nu faktiskt är dags att flyga ut från det bo jag vuxit upp i. Inte minst påmindes jag om det igår när jag var ute och fikade med Julia, för att efter en stund vända mig om för att se Jonna, Isabell och Hanna ståendes bakom mig med blommor och choklad. Vad jag inte visste var att de hade planerat en fika allihopa bakom min rygg för att delvis ha något slags avsked. Jag blev så rörd av att ha så fina vänner som alltid ställt upp för mig att jag faktiskt fällde några tårar. De är de bästa man kan ha och jag kommer att sakna de otroligt mycket. 
21:32 fick jag ett sms av Julia om att vara redo att bli upplockad om 10 min. En liten stund senare befann vi oss återigen på äventyr, sista gemensamma äventyret på ett tag, där vi strosade runt på Karlshamns mörka och tomma gator i ett försök att fånga det varma skenet från gatlyktorna med våra kameror. 
Likadant idag träffades jag av känslan att ”Shit, jag ska flytta till huvudstan”. Kanske inte konstigt när man packar ut de sista flyttlådorna i släpet, men efter att ha flyttat omkring mycket och bott på olika ställen det senaste året, kändes det först bara som ännu en flytt. Sen insåg jag att denna flytt faktiskt är permanent och att en dröm jag länge haft faktiskt går i uppfyllelse. Jag är så redo att kasta mig ut i livet och leva det till fullo. Det är verkligen min tid som kommer nu. Ett mellanstopp i Göteborg sen är jag redo att ta världen med storm. 
STOCKHOLM HERE I COME. 


Thank God it’s Monday!

14 kommentarer

 

Bilder på fina Evelina, tagna idag på kontorets bakgård…

Äntligen måndag! När jag är uppe i Stockholm och jobbar brukar jag längta en aning till måndagen under helgen, för då vet jag att jag ska tillbaka till jobbet. Ändå skönt att slippa den där måndagsångesten. Haft fullt upp i helgen, främst med att tillfriskna, men även med att umgås med härligt folk.

I torsdags var vi och spelade in lite reklamfilmer med ingen mindre än härliga Anders Bagge. Så fint hus han har och så otroligt söta hundar. Dagen gick väldigt fort och det finns inga tvivel för att resultatet kommer bli annat än toppen. Inte förrän halv åtta på kvällen rullade vi in på kontoret för att lämna av alla saker, för att sedan vara hemma vid halv nio-tiden. En lång men intensiv dag med andra ord.

Fredagen blev i det lite lugnare slaget. Efter att ha jobbat någon timme fick jag agera skjuts till flygplatsen, för att sedan ta lunch och sedan jobba vidare. Blev dock endast några timmars arbete efter det, då vi på eftermiddagen gick till en park för att tacka av en kollega och njuta av det fina vädret. Väldigt härligt må jag säga.

Kram på er alla!