Arkiv: augusti 2017

Augusti i helvetet

Inga kommentarer

Det är den tiden på året. Tiden då många sjunker djupt in i tankarna och tänker på personer som står en nära hjärtat. Vänner, familj, ja alla som på något sätt har påverkat en, och som man upplevt saker tillsammans med. Augusti, månaden på året med flest avsked. Månaden då alla går sin egen väg. Månaden då det är dags att avsluta ett kapitel och vinka farväl. Augusti i helvetet.

För tre veckor sedan flyttade jag hemifrån. Från lilla Karlshamn och 55 mil norr ut till självaste huvudstaden. Jag har haft mina farväl och ”Vi ses!”. Tänkt att vi snart kommer att träffas igen, men det är först nu jag inser att det finns vissa i mitt liv som jag kanske aldrig träffar igen. Det finns inga garantier på något. Finns mycket jag upplevt tillsammans med de, vilket har varit magiskt men som nu blir tragiskt.

Nu när även mina vänner börjar säga farväl och räkna ner till deras avfärder börjar jag att inse hur det verkligen ligger till. Jag har vänner som ska flytta utomlands ett år, vänner som köpt en one-way-ticket utan plan att komma tillbaka och vänner som sökt sig till diverse småstäder i Sverige för att plugga. Det är först nu tanken slår mig att det kommer att dröja länge innan jag träffar somliga. De kommer att vara borta och svåra att träffa för en lång lång tid framöver.

Dock är det oundvikligt. Det är en naturlig vändning i livet och det kommer säkert att komma fler sådana. Man får tänka tillbaka på de fina minnen som finns, och hålla fast vid tanken att man någon gång i framtiden kommer att ses igen. För vill man så kan man. Allting har sin tid, antingen har den varit eller kanske den kommer. Skulle den ha varit betyder det däremot inte att den inte kommer att vara igen. Man kan pausa den tiden och vänta på ett tillfälle då det är dags att trycka på play igen. Trycka på play, på play och sen repeat. Till dess är det bara till att hålla ut och göra det bästa av situationen. Man får på något sätt försöka vara glad att man har så många att säga ”Hejdå!” eller ”Vi ses!” till och hålla tummarna för att det ska gå bra för dem. Men oavsett vad som händer längs vägen finns ens vänner där på något sätt. För en vän är en vän hur taskigt livet än gått och alla gyllene stunder vi haft kommer vi ha igen…


Swish så var helgen förbi

Inga kommentarer

Igår 09:58 hoppade jag in i en bil påväg hem. I helgen var jag nämligen och fotograferade på ett bröllop tillsammans med Viktoria på jobbet. Bröllopet skulle vara några mil utanför stan, och innan vi åkte dit kände jag att det skulle bli skönt att komma bort från den smutsiga statsluften för att rena lungorna med lite rent syre. Ganska fort blev det dock påtagligt att jag längtade hem. Hem till min lilla lägenhet på Söder. När jag sedan åkt i bilen ett tag och närmade mig Stockholm växte glädjen inom mig.

Jag skulle ha hela söndagen till att bara göra vad jag ville. Då det var fint väder när jag kom hem ville jag inte ligga hemma i lägenheten hela dagen (bara halva haha), så jag bestämde mig för att vandra runt lite och lära känna mina kvarter.

Ovetandes gick jag mot Nytorget där jag möttes av Nytorgfestivalen som visst var denna helgen. Så där gick jag omkring och strosade ett tag. Några ungar sprang omkring och åt sina churros som tydligen blivit populära. Ex antal par gick omkring och höll hand och var sådär nykära. Kompisgäng passerade som pratade om alla otroliga fynd de gjort på marknaden. Sen gick jag mot Medborgarplatsen och åkte en sväng med tunnelbanan. Bara för att jag kunde.

Eftermiddagen spenderades i lägenheten utan några som helst stora planer förutom att kolla Netflix och bara vila upp mig. Slutade med att jag satt på min mjuka och fluffiga matta i några timmar och bara surfade runt på nätet. Först framåt kvällen flyttade jag mig upp till sängen där jag kollade lite på diverse serier innan jag tillslut somnade. Lycklig och taggad på en ny jobbvecka.


ROCKBJÖRNEN 2017

Inga kommentarer

Jag tror att om jag åker förbi Kungsträdgården idag ligger mina öron där på marken. För någonstans mellan uppropen av de nominerade och själva showen skars mina öron av (pga massa högljudda fans med hjärtskärande skrin). Igår åkte jag nämligen till Rockbjörnen efter jobbet för att möta upp några kompisar och heja på ingen mindre än Håkan Hellström. När jag kom dit tre timmar tidigare än det började var inte så mycket folk där som jag trodde det skulle vara (är ju van vid att köa i 20+ timmar). Det visade sig mest vara fans till FO&O, Hov1 och Marcus och Martinus. Sen var vi bara ett fåtal som var där för Håkan. Men återigen var vi vid kravallen. Det visade sig dock att Håkan var och ”fågelskådade i Transsylvanien”, jo tjena.

Var så underbart att se och umgås med lite Håkan-folk. Alltid väldigt härlig stämning och trots att Håkan uteblev hade vi det hur kul som helst. Cornelia åkte upp från Göteborg och sov hos mig. Så efter att ha träffats i parken åkte vi till mig, lämnade hennes grejer och sen fyllde vi på med energi på Max. Rockbjörnen blev lite speciell ändå, jag tror jag aldrig skrattat så mycket i publikhavet som jag gjorde där. Efter att ha skärmat av mig från så kallad ”populärmusik” och radiohits blev det väldigt flamsigt i publiken. Det kändes komiskt på något sätt. Jag är liksom inte van vid att artisten/bandet jag lyssnar på svarar ”Men hallå, kolla på oss” på frågan om varför de tror att de lär omtyckta. Håkan vann iallafall tre priser som Michael, Gabrielle och Daniel fick ta emot. Så himla fint att se de på scenen med Rockbjörnen i handen. Sen gick vi ifrån för att avnjuta en milkshake till tonerna av stämningsfull 80-tals musik. 

Efter det gick vi in en sväng på efterfesten och kollade runt lite. Var kanske inte riktigt som vi tänkt oss så det blev bara en snabbvisit innan vi satte oss på bussen mot Söder. Blev en sväng inom affären där vi köpte lite godis och en varsin dricka. Sen satt jag och Cornelia på min mjuka matta till två på natten och bara snackade och åt godis. I bakgrunden kunde man höra hur ett doftljus sprakade och Håkan Hellström på låg volym. Ett perfekt avslut på kvällen. Var några veckor sedan vi sågs och kommer tyvärr dröja länge till nästa gång då hon åker utomlands. Så man får passa på när man kan (trots att man skulle upp till jobbet dagen efter, hehe). Tröttheten smög på sig en aning imorse, men det var så fett värt det.

 


Tankar på en kvällspromenad

Inga kommentarer

 

Ibland får man en känsla av att här-kommer-jag och att man är på toppen av världen där man tar livets alla utmaningar med ett leende på läpparna. Så kändes det för mig ikväll. Efter jobbet gick jag upp till Vitabergsparken hemma vid mitt. Jag hade ingen lust att åka hem när det var så fint väder ute, så istället tog jag med kvällsmaten och åt den i parken till solens sista strålar.

När jag sen gick därifrån för att handla kom jag på mig själv med att gå omkring med ett stort leende på läpparna. Kan tänka mig att omgivningen störde sig på att jag gick runt och var sådär ”lycklig att jag tror att jag lyfter” glad (hade jag säkert också gjort om jag sett mig själv). Den där känslan är verkligen helt underbar.

Ikväll är en sådan kväll då jag inte känner för att gå hem utan bara vill vara ute på stadens gator. Upptäcka. Fånga in allt som sker. Håkan sjunger att hem är gatorna du blöder på, men jag tror även att hem är gatorna du är så jävla-super-mega-glad på.


HEY HO, LET’S GO!

Inga kommentarer

Återigen söndag. Ännu en helg till enda. Denna helg har gått väldigt fort, fastän jag inte gjort särskilt mycket. Eller det känns inte som jag gjort mycket, men det har jag nog. Två turer till matbutiken och en till Kjell & Company. En löptur i ösregn. Plockande och fixande i lägenheten. Kollat klart en hel serie. Ja, kan säkert komma på någon mer sak jag gjort, men ni fattar. Lägenheten har haft prio ett och snart är den äntligen klar. Mitt HEM. For real. Sista fixet är trappen och en hylla jag ska köpa och måla om. (När jag väl orkar åka in till city för att inhandla den).

Det är ändå rätt tillfredsställande att ta sönder något för att sedan laga det…

 

Har också hunnit med att vara sådan wifey och lagat matlådor till mig själv för några dagar, vuxenpoäng på det!

 

Nu är man lagom nöjd efter en 5km löprunda i massivt ösregn. Måste nog ändå varit en av mina bästa löprundor, för med lite Broder Daniel i öronen och överskottsenergi flög jag fram över Södermalms gator. Ligger nu i sängen och känner benen värker. Ett sånt doftljus som smattrar låter i bakgrunden och ljusens varma låga letar sig in i mina ögon. (Ljusstaken är i guld btw, bilden blev sådär glödlampsgul att jag var tvungen att göra den svartvit).

 

Tanken med denna blogg är väl att ni, nära och kära, kända och okända, ska få en möjlighet att få följa med på mitt livs största äventyr. Att bli Stockholmare och få utveckla mina kunskaper kring fotografi genom att själv fotografera och delvis assistera. Imorgon blir det fullt ös, medvetslös och åh så taggad jag är på denna höst. Det är bara till att hänga på och följa min resa, eller inte, the choice is yours…