Augusti i helvetet

Cassandra Haraldsson

Det är den tiden på året. Tiden då många sjunker djupt in i tankarna och tänker på personer som står en nära hjärtat. Vänner, familj, ja alla som på något sätt har påverkat en, och som man upplevt saker tillsammans med. Augusti, månaden på året med flest avsked. Månaden då alla går sin egen väg. Månaden då det är dags att avsluta ett kapitel och vinka farväl. Augusti i helvetet.

För tre veckor sedan flyttade jag hemifrån. Från lilla Karlshamn och 55 mil norr ut till självaste huvudstaden. Jag har haft mina farväl och ”Vi ses!”. Tänkt att vi snart kommer att träffas igen, men det är först nu jag inser att det finns vissa i mitt liv som jag kanske aldrig träffar igen. Det finns inga garantier på något. Finns mycket jag upplevt tillsammans med de, vilket har varit magiskt men som nu blir tragiskt.

Nu när även mina vänner börjar säga farväl och räkna ner till deras avfärder börjar jag att inse hur det verkligen ligger till. Jag har vänner som ska flytta utomlands ett år, vänner som köpt en one-way-ticket utan plan att komma tillbaka och vänner som sökt sig till diverse småstäder i Sverige för att plugga. Det är först nu tanken slår mig att det kommer att dröja länge innan jag träffar somliga. De kommer att vara borta och svåra att träffa för en lång lång tid framöver.

Dock är det oundvikligt. Det är en naturlig vändning i livet och det kommer säkert att komma fler sådana. Man får tänka tillbaka på de fina minnen som finns, och hålla fast vid tanken att man någon gång i framtiden kommer att ses igen. För vill man så kan man. Allting har sin tid, antingen har den varit eller kanske den kommer. Skulle den ha varit betyder det däremot inte att den inte kommer att vara igen. Man kan pausa den tiden och vänta på ett tillfälle då det är dags att trycka på play igen. Trycka på play, på play och sen repeat. Till dess är det bara till att hålla ut och göra det bästa av situationen. Man får på något sätt försöka vara glad att man har så många att säga ”Hejdå!” eller ”Vi ses!” till och hålla tummarna för att det ska gå bra för dem. Men oavsett vad som händer längs vägen finns ens vänner där på något sätt. För en vän är en vän hur taskigt livet än gått och alla gyllene stunder vi haft kommer vi ha igen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *