Arkiv: september 2017

Det blir inte alltid som du tänkt dig..

Inga kommentarer

Nej, det blir faktiskt inte alltid som du tänkt dig och det som verkade som en bra idé igår visade sig vara en inte alls lika bra idé idag. Ja, igår fick jag smaka på båda delarna.

Söndagens planer var egentligen not that much. Jag hade planerat att sova ut och ta mig till Monki för att köpa ett par riktigt häftiga skor. And so I did. Istället för att ta tuben in till stan blev det en härlig söndagspromenix till Götgatans Monki. Närmare visserligen, men däremot fick jag en härlig promenad. Passade även på att smaka Noccos nya smak (melon) som visade sig godare än jag trott. (Plus till er!). Därefter hade jag inga direkta planer och det var en del timmar kvar på dygnet.

Jag började strosa mot Slussen men kände ändå inte riktigt för att gå hem. Istället gick jag ett kvarter västerut och det var så min lilla upptäcktspromenad började. Utan planer på vart jag skulle gå strosade jag fram. Emellanåt stannade jag då jag såg något intressant. Knäppte några bilder. Gick vidare. Kollade till höger, hittade en cool trappa. Knäppte ytterligare några bilder och så fortsatte jag. Hela tiden spelade jag musik i lurarna och ni kan nog gissa vilken artist jag lyssnade på (med inslag av andra artister såklart). När jag hade svängt vänster och höger någon gång tittade jag upp mot husfasaden. Där kunde jag läsa ”Wollmar Yxkullsgatan”. Först blev jag lite snopen, inte visste jag att den gatan låg i Stockholm, utan jag har alltid tänkt att den ligger i Gbg som alla andra ställen han sjunger om. Alltid upptäcker man något nytt.

Väl hemma i lägenheten åkte de nya skorna på för att ta en liten premiärpromenix, men innan tog jag lite foton i lägenheten på min ”nya stil”. (Foton kommer, stay tuned). Väl ute på gatorna kändes det verkligen som att luften bodde i mina steg, men det var nog bara för den höga platåns skull. När jag kom hem var tanken att slänga mig på sängen, njuta av min chokladboll och cola och kanske även försöka lära mig spela lite på den där gitarren jag köpt. Men istället slutade det med att jag var och spelade biljard ute vid Globen och käkade hamburgare. Väl hemma tänkte jag lägga mig tidigt för att vara utvilad inför kommande vecka. Även här blev det inte som jag tänkt mig då Micke och Gabrielle ringde och vi talades vid en lååång stund. Men det var supertrevligt att höra av dem och få prata lite Håkansnack haha.

Idag däremot är mina fötter inte alls lika kaxiga som de var i de nya pjuxen igår. Jag har skavsår på båda hälarna som gör så ont i varje steg jag tar. Kanske inte den bästa idéen att bära ett par nya skor en hel kväll, men sånt är livet. Man lär sig av sina misstag. (oftast iaf)


En torsdagskväll

Inga kommentarer

Så var man här igen. Liggandes i sängen kollandes på Idol. Precis som i söndags morse. Skillnaden är dock att det är en annan säng. 55 mil längre norr ut.

I helgen var jag nämligen och hälsade på familj och vänner hemma. Eller ja hemma och hemma, jag har ju ett nytt hem nu men ni fattar. Det var faktiskt skönt att komma ”hem”. Min fina och söta familj mötte mig på flygplatsen med en skylt där det stod ”Välkommen hem Cassandra!”. Ni anar inte hur glad jag blev.

Förvånansvärt såg det likadant ut som det alltid gjort. Det enda som skiljde sig var att mitt gamla rum numera blivit ett gästrum. Måste erkänna det kändes lite konstigt att komma hem till ett annat rum än det jag lämnade. Som att det blev en reality-check på att jag verkligen flyttat.

När jag sedan begav mig ner på stan för att fika med Jonna och Isabell gick tankarna i min hjärna att jag skulle träffa jättemånga som jag kände. En liten stad med mycket folk jag känner = stor sannolikhet att jag träffar dem. Verkligheten var dock en annan. Trots att vi fikade i cirka två timmar och sen kollade lite i affärer träffade jag inte någon annan jag kände. Lite komiskt ändå.

Söndagen började traditionsenligt med finsång och tårta på sängen. Måste erkänna det ändå att det är något väldigt gott med sötsaker på morgonen (är det bara jag??). Efter att ha blivit gratulerad på min födelsedag 06:30 somnade jag om en stund då resten av familjen skulle jobba. När jag vaknade gång nummer två satte jag på mig partyhatten, satte på play på Idol och åt mammas hemmagjorda chokladbollar som jag saknat så. Kalas blev det både lördag och söndag och konversationerna började nästan alltid med ”Jaha, hur har du det uppe i Stockholm då?”. Ändå väldigt väsentlig fråga efter att ha varit borta ett tag.

På måndagen var det dags för tandläkarbesök, *ironiskt wiho* (livet med tandställning). Hann jobba lite innan och efter det innan det var dags att hämta mamma på jobbet och bege sig till flygplatsen. Måste säga att det var jobbigare än jag trott att lämna hemmet igen. Så många gånger som mamma lämnat mig på flygplatsen, vinkat hejdå så långt vi kunnat se varandra, men den här gången var det utan att veta när jag kommer hem igen och jag fällde faktiskt en och annan tår. Förmodligen ses vi väldigt snart igen.