Okategoriserade

Augusti i helvetet

Inga kommentarer

Det är den tiden på året. Tiden då många sjunker djupt in i tankarna och tänker på personer som står en nära hjärtat. Vänner, familj, ja alla som på något sätt har påverkat en, och som man upplevt saker tillsammans med. Augusti, månaden på året med flest avsked. Månaden då alla går sin egen väg. Månaden då det är dags att avsluta ett kapitel och vinka farväl. Augusti i helvetet.

För tre veckor sedan flyttade jag hemifrån. Från lilla Karlshamn och 55 mil norr ut till självaste huvudstaden. Jag har haft mina farväl och ”Vi ses!”. Tänkt att vi snart kommer att träffas igen, men det är först nu jag inser att det finns vissa i mitt liv som jag kanske aldrig träffar igen. Det finns inga garantier på något. Finns mycket jag upplevt tillsammans med de, vilket har varit magiskt men som nu blir tragiskt.

Nu när även mina vänner börjar säga farväl och räkna ner till deras avfärder börjar jag att inse hur det verkligen ligger till. Jag har vänner som ska flytta utomlands ett år, vänner som köpt en one-way-ticket utan plan att komma tillbaka och vänner som sökt sig till diverse småstäder i Sverige för att plugga. Det är först nu tanken slår mig att det kommer att dröja länge innan jag träffar somliga. De kommer att vara borta och svåra att träffa för en lång lång tid framöver.

Dock är det oundvikligt. Det är en naturlig vändning i livet och det kommer säkert att komma fler sådana. Man får tänka tillbaka på de fina minnen som finns, och hålla fast vid tanken att man någon gång i framtiden kommer att ses igen. För vill man så kan man. Allting har sin tid, antingen har den varit eller kanske den kommer. Skulle den ha varit betyder det däremot inte att den inte kommer att vara igen. Man kan pausa den tiden och vänta på ett tillfälle då det är dags att trycka på play igen. Trycka på play, på play och sen repeat. Till dess är det bara till att hålla ut och göra det bästa av situationen. Man får på något sätt försöka vara glad att man har så många att säga ”Hejdå!” eller ”Vi ses!” till och hålla tummarna för att det ska gå bra för dem. Men oavsett vad som händer längs vägen finns ens vänner där på något sätt. För en vän är en vän hur taskigt livet än gått och alla gyllene stunder vi haft kommer vi ha igen…


Två dygn i storstaden

1 kommentar

Prickarna som ska hindra en från att falla på trappen glänste i mina ögon. Precis som om deras sken ville säga mig något, för att sedan möta den strålande solen och känna värmen mot mitt ansikte. Hemma väntar min familj som är inneboende hos mig. Första måltiden i min egna lilla lägenhet. I saknad av ork att diska mitt i flyttkaoset blir det hämtpizza och istället för ett bord blir det mattan vi avnjuter vår måltid på. Det har bara gått två dygn och jag trivs redan i min lilla lägenhet på Söder. Staden ler mot mig och jag ser möjligheter i varje hörn. 


NU ÄR DET NÄRA

1 kommentar

Ja, nu är det väldigt nära. Sista dagen som Karlshamnstjej för att sedan bli Stockholmare. Flytt till staden med stort S. Staden jag länge drömt om att få bo i. 
Det har blivit väldigt påtagligt att det nu faktiskt är dags att flyga ut från det bo jag vuxit upp i. Inte minst påmindes jag om det igår när jag var ute och fikade med Julia, för att efter en stund vända mig om för att se Jonna, Isabell och Hanna ståendes bakom mig med blommor och choklad. Vad jag inte visste var att de hade planerat en fika allihopa bakom min rygg för att delvis ha något slags avsked. Jag blev så rörd av att ha så fina vänner som alltid ställt upp för mig att jag faktiskt fällde några tårar. De är de bästa man kan ha och jag kommer att sakna de otroligt mycket. 
21:32 fick jag ett sms av Julia om att vara redo att bli upplockad om 10 min. En liten stund senare befann vi oss återigen på äventyr, sista gemensamma äventyret på ett tag, där vi strosade runt på Karlshamns mörka och tomma gator i ett försök att fånga det varma skenet från gatlyktorna med våra kameror. 
Likadant idag träffades jag av känslan att ”Shit, jag ska flytta till huvudstan”. Kanske inte konstigt när man packar ut de sista flyttlådorna i släpet, men efter att ha flyttat omkring mycket och bott på olika ställen det senaste året, kändes det först bara som ännu en flytt. Sen insåg jag att denna flytt faktiskt är permanent och att en dröm jag länge haft faktiskt går i uppfyllelse. Jag är så redo att kasta mig ut i livet och leva det till fullo. Det är verkligen min tid som kommer nu. Ett mellanstopp i Göteborg sen är jag redo att ta världen med storm. 
STOCKHOLM HERE I COME.