Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Arkiv: april 2013

Provsmakar livets heroin som H skulle säga

2 kommentarer

Exakt. Jag skulle vilja säga att det är lite så just nu. Jag provsmakar livets heroin på något sätt. Jag får träffa så många nya, fantastiska människor och det värmer i hela min kropp och själ. Det är skrämmande så många likasinnade det finns ändå. Tänk vad man går miste om här i livet av att inte våga. Av att inte våga ta steget in i en annan värld, av att inte våga slänga sig ut på öppet hav ibland, av att inte våga släppa ena foten från jorden för att ta ett kliv framåt i en annan miljö, på en annan del av marken. Det behövs verkligen. Det gäller att så sina frön och tillföra dem näring. Exakt så. Dina frön. Att dela med sig. Av sig själv. För att sedan kunna bygga vidare, växa större, och vackrare. Jag tänker så mina frön där solen kan nå alla. Där man kan glädjas åt varandra och där avsikten inte ligger att få andra blommor att vissna. Och det har jag gjort. Mina frön är på väg att gro i en miljö bland tusen vackra blommor i olika färger. Där det finns tillåtna kontraster. Där alla är vackra på sitt sätt och där kreativiteten sätter mönster. Jag älskar det och jag tänker aldrig lämna detta konstverk. 

Wanna go to space? In på www.moore.se/axe-apollo


Tjuren i hörnet kommer få dig att springa

1 kommentar

Det handlar inte om att man inte kommer få några chanser här i livet. Alla får chanser. Men i olika definitionsformer. Det handlar om att ta sina chanser och göra något av dem. Det handlar inte om frågan att få dem, utan att ta dem, och att använda dem. Det går inte att bara ta emot och inte handla. Det handlar inte om att se på utan att agera. Det handlar inte om materialitet det handlar om mentalitet. Det är inte vad vi får som spelar roll utan det är vad vi gör med det vi får som avgör. Enligt mig är gräset grönare på andra sidan men vägen till andra sidan är vilseledande och det finns en tjur i varje hörn. Det finns alltid hinder som stör ens framfart, som står i vägen på stigen och som många gånger grävt upp hela vägen till ditt mål. Därför är kartorna du målat upp på möjliga vägar förgäves. Det finns många gånger ingen väg att vandra på.

Släng alla kartor du målat upp. Hoppa över alla taktiker som endast byggts upp konventionellt och enkelriktat. Strunta i tjuren i hörnet men blunda inte för alla de som missunnar dig och som önskar dig misslycka. För där finns en chans. En chans att motbevisa och en chans att visa att deras ord blir en omvänd kostnad som är dig till nytta och att deras mentalitet baseras på misär. För de har fel. Tjuren i hörnet är inget hinder, gräset blir grönare och trots att dina planerade stigar är upprivna på vägen så kommer inget att vara ett hinder du inte kommer förbi. För dina omvända kostnader är tillgångar och en del i den kommande vinsten.

Tjuren i hörnet kommer att jaga dig. Dina bittra fiender kommer att hata dig. Dina missunnsamma vänner kommer med missunnsamma ord mata dig men säga att de saknar dig. 

Eller så tänker man annorlunda.

Tjuren i hörnet kommer få dig att springa. Dina bittra fiender kommer få dig taggad. Dina missunnsamma vänner kommer få dig att kämpa och osanningen i meningen ”jag saknar dig”  kommer få dig att lyckas och inse att du aldrig vill komma tillbaka till missunnande, oärliga människor vars liv genomsyrar misär och hopplöshet.

Det går alltid att vända och använda allt som går emot dig. Det handlar om inställning.
Allt det andra tror kostar dig energi kan göra dig rik. 


Hur välstånd föder känslokyla och apati

Inga kommentarer

VARING för lång text. Detta är mitt tal som var till uppgift att hållas på svenskalektionen förra veckan. Tänkte låta er ta del av det. Har ni civilkurage?

Solum fortist est – eller som vi säger – ensam är stark. Parallellt och i tid med att vi uttrycker oss just såhär, och i tid med att vi påstår att ju mer självständig man är – desto bättre – så sparkas ensamma människor ner på våra gator. Ensamma, föräldralösa, barn sover i världens sophögar. Ensamma människor kränks, hatas och nedvärderas. Det avrättas oskyldiga människor i världens länder. Verkligheten är mer än det du valt att fokusera ditt liv på. Det finns en verklighet utanför din ram av trygghet.

Ramen av trygghet är ofta vacker vilket vi tydligt får se på ett konstverk skapat 1972 av Gerhard Nordström, tavlan heter ”Utflykt i det gröna”. Här syns två guldramar. En liten guldram kring ett motiv och en större kring helheten. Inom den lilla ramen, där fokus läggs, sitter en familj på 4 personer på en vacker äng. Picknickfilten är perfekt upplagd och picknickkorgen står redo. Solens strålkastare lyser starkt och en bit bort på ängen står deras blåa bil av äldre modell parkerad. Ur detta perspektiv ser jag endast oproblematisk kärlek och härlighet. I den andra ramen får vi se omgivningen. Här ligger döda människor i skuggan som gömmer sig under trädtopparna i väst. Jag tolkar det som att vi får syn på den onda verkligheten. Inte i den bemärkelsen att det krigats och dödats under tidigare dagar. Utan den onda verkligheten i den meningen att vi förnekar, glömmer, förtränger och blundar – för saker vi tycker är jobbigt att minnas, se och uppleva. För det vi inte ser – det finns inte.

Vi ser bara till vårt eget, till vår egen ram. Det som händer utanför ramen är inte vårt problem – så länge det inte skadar inte vår familj, såklart. Jag kan inte säga att jag alltid är stark nog att se verkligheten och faktum kring mig som gör mig ledsen eller som skrämmer mig, för det är jag inte. Även jag förnekar, förtränger och blundar. Allt för många människor väljer att blunda för det faktum att folk dagligen mördas, våldtas, misshandlas, kränks, sparkas på och ja listan kan göras lång. Och det spelar dessvärre ingen roll om det sker på öppna gatan eller i hemmet. Åter igen. Det vi inte ser det finns inte.

Och just på öppna gatan en söndagseftermiddag på ett folkberikat torg i Kortedala, i Göteborg, var 61-årige Carl-Eric Cedvander nära att dö. I krönikan ”att våga visa civilkurage kompliceras av hot” från expressen.se skriven av Lars Klint lyfter Klint tydligt fram hur ingen vågat ingripa. Carl-Eric Cedvander misshandlades av sju gärningsmän mellan 14-16 år och lämnades sedan livlös och ensam i den tömda fontänen på torget. Efter två månader i koma vaknade han mirakulöst upp.  Cedvander har förlorat synen på ett öga, styrkan i vänster ben och arm är kraftigt nedsatt, han har ett permanent rör inopererat i halsen och han minns absolut ingenting från de senaste två till tre åren. Bara två av gärningsmännen häktades och dessa ansåg advokaterna skulle frias då det påstods handla om nödvärn, och främst att inget vittne kunde styrka att detta hänt. Klint skriver sedan hur han tycker att folk som sett detta borde stå upp och vittna för brottsoffret och för rättvisans skull. Som ett självklart moraliskt samhällsansvar.

Vad hände med medmänskligheten, empatin och solidariteten? Det är skrämmande att se hur välstånd föder känslokyla och apati. Vad hände med att hjälpa varandra och vad hände med att behandla andra så som man vill bli behandlad själv. Man är för rädd om sitt eget skinn för att kunna rädda någon annans. Det är förlamande att vara rädd och idag är det tragiskt nog viktigare att bli framgångsrik på sociala medier med misshandeln på film än att bli en hjälte. Vi blundar för att slippa ingripa. För åter igen, det vi inte ser – det finns inte.

Det finns en kort och koncis anledning till mitt val av denna bild och krönika. Rädslan har för stor makt som gör att vi blundar för verkligheten, för sanningen. Civilkurage behöver inte handla om att du ska rädda världen från krig. Det var en liten oskyldig och söt tjej som gick i vår skola en gång för några år sedan. Dagligen såg vi hur både fysisk och psykisk mobbning i alla dess former tyngde hennes axlar. Alla kunde se det. Vi såg det. Men blundade för sanningen. Till slut kunde vi inte blunda längre utan ingrep. Det krävdes inte mycket varken av mig, eller av oss. – Men det betydde mycket för henne och det betydde mycket för oss att se hur stoltheten och hoppet i henne väcktes till liv. Trots att det varken förekom vapen eller knivar så kanske vi räddade hennes liv.

Det handlar om att göra något här och nu. Att våga sätta nyckeln i låset som sitter på våra ögons plats. Att våga vrida om och att våga öppna dörren och slutligen att våga kliva ut och aldrig låsa igen.
Ögonen ljuger inte. I allas ögon ser man den. Man kan välja att blunda, men den finns där hela tiden. Sanningen. Den må vara subjektiv, då det är sanningen i mina ögon, men den bör vara objektiv.

Låt oss använda oss av de framgångsfaktorer vi sett fungera.  Låt oss våga se det vi inte vill se omkring oss. Våga ta idén om civilkurage på allvar och ifrågasätta när vi anar att något inte står rätt till.
Våga fråga, våga anmäla. Det är vi skyldiga alla som tror att de är ensamma i det som händer. De som tror att det inte finns någon väg ut. För dem där våldet inte är osynligt, utan en daglig verklighet. Ensam sägs vara stark men jag tvivlar onekligen på att Carl-Eric Cedvander var särskilt stark när han blev lämnad ensam och livlös i fontänen. Likväl som man aldrig ska sparka på de som ligger ner ska vi inte heller blunda för det som är ögats uppgift att se – verkligheten. För det vi inte ser – det finns.

 


Låt mig visa dig

2 kommentarer

Låt mig visa dig att denna plats är för liten för mig. Låt mig visa dig att denna stad inte gör mig rättvis. Låt mig visa dig saker du inte sett förut. Låt mig visa dig att viljan i mig aldrig kommer att ta slut. Låt mig visa dig det jag älskar att göra. Låt mig visa att jag är en del av en framtid. Låt mig visa mina drömmar. Låt mig visa min verklighet. Låt mig visa min utveckling mellan två skilda världar och låt mig visa dig min väg dit.

Det finns en envishet i mig som en tjur. Det finns en rastlöshet som sprider sig som ett gift i mitt blod. Denna idyll som råder i denna staden gör mig stressad. Jag vill bara rymma ut ur denna bubbla och göra saker jag brinner för att göra, göra det jag älskar. Det är dags att göra om rastlöshetens gift till syre i mitt blod. Jag vill andas in syre av kreativitet, vill inte andas hopplöshet och vill inte andas syre från människor som inte kan glädjas åt andras framgång. Jag vill se en glöd i människans ögon jag jag vill se hur glöden blir till eld. Jag vill känna värmen och jag vill känna kylan på vägen in dit. Jag vill höra hur fåglarna flyttar in till våren och jag vill höra mina egna andetag på den framtida stigen i skogen. Är trött på negativiteten här som sänker, är trött på att saker mattas av och att man inte vågar se det som blänker. Är trött på människor som flyr från sig själva.

Jag vet att ingen kommer att knacka på min dörr. Livet är ingen räkmacka och likväl som Rom inte byggdes på en dag förväntar jag mig heller ingen framgång på en dag. Men jag vet att jag kan och jag kommer att kämpa för det. Jag kommer aldrig att sluta drömma, och jag kommer inte att sluta drömma stort. Mina mål är att skapa, förändra och förbättra och i alla dessa begrepp – påverka.

Ni kan tycka att jag drömmer stort och pratar högt. Och ja. Det gör jag ju faktiskt. Men det gör jag med stolthet. Jag förstår inte hur folk som inte drömmer finner motivation och jag förstår inte hur folk kan nöja sig med att bara vara lagom. Om man inte vågar tro – vem fan kommer att lyckas då?
Jag tänker aldrig vara den fågeln som flyr om hösten.
– Jag tänker överleva i kylan för att sedan njuta av värmen.



Blunda aldrig för att perfektionismen inte finns

Inga kommentarer

När ska vi sluta tro att det finns människor som är felfria. Människor som inte har en sten att bära på i ryggsäcken. Ingen människa är felfri, och ingen människa är perfekt. Det visste ni förmodligen redan, visst. Att säga ”ingen är perfekt” är väl mer en regel än ett undantag idag. Trots detta existerar ändå strävan efter och tron på perfektionismen. Vi blundar allt för ofta för saker vi inte vill se, saker vi mår dåligt av. Vi vill glömma det vi inte vill minnas, vi vill förneka det vi ångrar och vi vill förtränga allt som har med problematik att göra. Vi utrotar allt som kan kopplas till negativism i tron på att detta tar oss ett steg närmre perfektion.

Perfektionen är ett oärligt koncept.

Det finns mängder med saker jag är missnöjd med i mitt liv och med mig själv. Listan kan byggas lång och även jag ligger sömnlös om nätterna vissa gånger och önskar att jag kunde förändra saker med mig själv. Även jag klandrar mig själv, ställer höga krav, hatar, äcklas och ogillar mig själv vissa gånger.  Och jag lovar att även Du har en oskriven lista. Att även du ligger sömnlös vissa nätter. Att även du ställer höga krav, äcklas och ogillar dig själv vissa gånger. Ja. Det kanske gör ont och är jobbigt. Men det är så det är. Alla bär sina fel och sina brister och alla har något som tynger ner en. Det handlar om värdering och prioritering. Fokusera på det som bör fokuseras på. Dina ”fel” kan vara det vackraste du har. Om du bara väljer att perspektivisera lite annorlunda.

 


Okategoriserade

Time to shape up

1 kommentar

Japp. Dags för skärpning. Nu måste jag riva igång den här bloggen med succé. Jag har tidigare bloggat på finest.se men eftersom jag är en i sexy-gänget så är det givet att jag nu ska fortsätta mina spekulationer och allmänt ovetande, vetande, eget spekulerande samt andra tankar just här.

En liten presentation kanske vore passande.

Viktoria heter jag. Jag bor i Oskarshamn där småstadsidyllen gör mig stressad i kombination med att tiden som är kvar till frihet och möjligheter gör mig taggad. För till sommaren blir jag fri, eller det öppnas dörrar för möjligheter – jag tar studenten. Det är då livet börjar, på riktigt.
Jag är den som aldrig vill vara lagom. Jag tänker aldrig nöja mig med att vara något mittemellan. Jag är som ett mynt med två sidor kan man säga. Två alternativ. Antingen, eller. Jag är den som drömmer hellre än väljer bort och den som älskar att se kontrasterna i svartvitt. Jag är den som älskar att tänka, samtidigt som jag önskar att jag inte tänkte alls. Jag är den som önskar jag kunde se det konkreta i det abstrakta samtidigt som jag inte vill ha något svar. Jag är den som anser att jag vill göra för mycket samtidigt som jag vill göra mer. Jag är den som hellre öppnar fönstren än släcker ljusen på bordet när det blir för varmt. Jag är den som hellre har fler bollar i luften samtidigt än bär runt på det tyngsta bowlingklotet. Jag är den som söker svaren på gåtorna utan svar.

Så. Det var lite indirekt fakta om mig som person. Jag kommer att köra på samma stuk som tidigare och kan hända att jag upprepar ibland. Dock för att spinna vidare från min andra blogg så smidigt som möjligt.

God natt.