Arkiv: juli 2013

Okategoriserade

Att få perspektiv på livet och lära sig välkomna livets gåvor

Inga kommentarer

Är helt skärrad, rörd, berörd, glad, tagen, förtvivlad och känslobeskrivningarna kan onekligen bli långa, kanske något ambivalenta och aningen oklara efter att ha lyssnat på Kristian Gidlunds, Carolina Gynnings och Maja Ivarssons sommarprat i P1. När jag lyssnar på detta får det mig att vilja be alla i min omgivning hålla käften, samtidigt som jag vill greppa tag i allas hjärtan och hålla de ömt i mina händer.

Det fascinerar mig att bara genom att lyssna på någon, kan ge en annan människa så mycket. Kan ge en annan människa så mycket känslor, förnuft och klokhet. Kan få en människa att inse sanningen i det man trodde var osant, det man trodde var en lögn. Det man trodde var det omöjliga i möjligheterna. Få en annan människa att känna utan att uppleva. Få en annan människa att ändra syn och se stjärnorna man trodde var isolerade av himlens mörka moln. Att se möjligheterna i det man inte vill ska existera. Få en annan människaatt se att alla tunga stenar som samlas i ryggsäcken kan få dig att stå stadigare. 

Många gånger kommer klokheten efter besvärligheten men jag är glad över att besvärligheten ändå kan positiviseras på något sätt. Att det finns människor som vill dela med sig. Att det faktiskt finns ett ljus även på det djupaste havets mörka botten. Det handlar om att få perspektiv på livets alla livshjul och att kunna känna när man behöver känna, att kunna inse att man aldrig är ensam i att känna och uppleva livets alla baksidor.

Bakom varje fasad döljer sig allas hemligheter. Mina, dina, vännens, brorsans, mammas, kungens, den perfekta tjejens – ja allas. Vi har alla sopat lite skit under mattan. Vi har alla känt och upplevt obekvämligheter. Vi är alla offer för livets baksidor och för människors oförnuft, förakt och hat. Det är viktigt att komma ihåg det, att man aldrig är ensam i det onda som händer.
Som Carolina Gynning sa i sitt sommarprat:

” I walk the wrong way for the right reason” 

Jag kunde inte beskriva det bättre själv. Vi kanske gör fel vägval när livets olika portar står öppna, vi kanske går vilse på vägen hem. Vi kanske hamnar i fel kretsar. Våra livshistorier kanske hamnar i fel brevlådor och vårt hjärta kanske hamnar i fel persons händer.

Men vart vi än går, och hur fel det än blir – så finns det alltid något i denna väg som går att förvandla eller vinna. Det finns alltid något på vägen som får dig att bli en bättre människa. Hur jobbig vägen dig än må vara.

Och nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Livet tar inte alltid de banorna som man drömmer om. De vägarna man ser framför sig. Men det blir bra ändå, om man sätter perspektiv på livet. Det finns så mycket i livet som är alldeles fantastiskt, och underbart.

Varje litet snedsteg kan berika dig



Låt oss älska för att kunna älska

Inga kommentarer

Fan vad trött jag kan bli vissa dagar. Trött på allt ältande om yta. Trött på allt ältande om att man känner att man inte räcker till, att man inte duger till någon eller något. Trött på folk hela tiden anpassar sig efter andras värderingar. Trött på att alla försöker duga för någon annan. Fan vad trött jag blir på mig själv. För att jag ibland just är en av dem.

Varför är det så otillåtet att älska sig själv?

Att älska sig själv är väl en förutsättning för att genuint kunna älska någon annan. Det har vi väl alla hört? Men varför tillåter vi då inte varandra att älska oss själva? Det finns väl ingen i världen vi har behov av att älska mer, än vad vi är i behov av att älska oss själva. Men vad är det egentligen som sätter stopp för att tillåta sig själv att göra just det? Det handlar inte om att man är narcissistisk eller att man på något sätt är självgod eller egocentrisk. Att vara narcissistisk och självgod handlar snarare om, enligt min uppfattning, att se sig själv som bättre än någon annan och att helt enkelt se ner på andra.

Att älska sig själv handlar om att tillåta sig själv att kunna älska någon annan. Att kunna stå upprätt när vinden är stark. Att kunna ta emot ett slag utan att ramla omkull. Att tillåta sig känna tillit till andra människor. Att kunna ha en insikt i när någon eller något sårar dig. Att kunna säga ifrån innan ärren är märkta. Att älska sig själv handlar om att må bra. Att vara nöjd. Att acceptera sig själv. Men mest av allt – att älska sig själv handlar om att känna att man duger. Alla gånger.

Jag önskar att alla bara kunde uppmana varandra till just detta. Att man faktiskt får lov att älska sig själv.. För att sedan kunna älska någon annan. Så vi iallafall i någon mån slipper detta besvärliga ältande om yta och känslan av otillräcklighet och oduglighet. Det är väl ingen som är värd den känslan?

Hindra aldrig någon som går mot rätt riktning.