Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Arkiv: augusti 2013

Med förtroendet som bristvara

Inga kommentarer

”En skapande tänkare med en livshotande fördomsallergi
och en exceptionell förkärlek till ödmjukhet. ”

Så lyder numera beskrivningen av mig på min Twitter. Så är det också. Jag älskar det kreativa skapandet. Att tänka och att skriva texter. Jag är fruktansvärt allergisk mot fördomsfulla människor, trots att jag många gånger är en av dem. Men jag är fullt medveten om den bristen, och jobbar på den. Jag har verkligen en obeskrivlig förkärlek till ödmjukhet. Jag är oerhört svag för framgångsrika människor med en ödmjukhet som inte ”ska finnas” bland människor inom just den ”kategorin”.

Hur som helst. Från ett ämne till ett annat.

Vänskap. Vänskap mina vänner.

Vad är egentligen vänskap, och vad går vänskap ut på? Personligen så är vänskap den absolut mest komplicerade relationen. Den grundas på missförstånd och brist på kommunikation. Kommunikationsproblem helt enkelt. Och på att vi är för olika och inte vågar vara ärliga i just det påståendet. Att vi tycker olika om hur en vänskapsrelation ska vara. Vilka villkor som gäller. Eller är vänskap villkorslöst?

Personligen finns det inget bättre än att lära känna nya människor och skaffa nya bekantskaper. Underbart när öppna människor bjuder ut på vänskapsdejt. En kaffe på stan och dela erfarenheter med varandra. Jag menar, vad mer kan man begära? Och vad kan man förlora? Nada.

Det låter väl ganska simpelt, och trevligt, när det inte är mer komplicerat än så. När man kan lämna det på den nivån. När man inte behöver känna tvivel om tillit, för tillit på den nivån är liksom inte aktuell på samma sätt. Det är bara spännande och härligt att höra om någon annans livshistoria. Att få ytterligare ett perspektiv på livets alla frågor och beståndsdelar. Att bara lyssna och hålla med. Kunna dela tankar och åsikter. På denna nivå brukar det funka alldeles utmärkt.

Men sen då?

När det är dags att knyta ett band. Då det är dags att känna tillit och förtroende till och för någon annan. Där kommer kruxet. I alla fall för mig. Det är inget lätt steg att ta, att bara känna tillit i en värld som byggs upp av osunda värderingar – där känslan av att få en annan människas uppmärksamhet när man berättar om en annan människas olycka som är er hemlighet är viktigare än att få just förtroendet. Visst kan det vara jag som är skadad på grund av att jag varit i fel relationer och fått en orättvis bild av tillit och förtroende. Men hur gör man?

Hur släpper man någon in på livet med en bra magkänsla?

Jag går på min magkänsla och den brukar ofta stämma. Men jag känner den sällan. Har jag bara haft otur? Mina närmsta jag har, har jag alltid där och den tilliten jag känner till dem försvinner aldrig. Det vet jag. Men jag har svårt för att släppa någon ny in på livet på det djupare planet. Samtidigt som jag älskar att diskutera livets djupa frågor och gräva djupt i saltade sår. Men ändå är det så svårt att få den där magkänslan, ni vet.

Vad är vänskap för er? Och hur ställer ni er till tillit och förtroende, har ni lätt att lita på andra människor? Det är tragiskt att ha utgångspunkten av att alla är opålitliga. Inte för att det riktigt beskriver min situation helt rättvist. Men det är långt ifrån motsatsen. Hur gör man? Vad är en bra vän för er?

Eyes don´t lie.

©Viktoria Ågren