Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Arkiv: november 2013

Släpp garden

Inga kommentarer

Ibland dömer vi människor så enkelt. Utan att reflektera över vad som egentligen ligger bakom ett beteende, så sätter vi olika etiketter på olika typer av människor utan att veta hela innehållsdeklarationen. Jag har haft många sådana här diskussioner med vänner och bekanta, man påminner varandra och man kommer till en fantastisk insikt i saker och ting, och i situationer i livet. Men ändå dömer man så lätt, och så ofta. Men så fort man påminner sig själv, så nöts budskapet sakta men säkert in mer och mer i medvetenheten. Vem vill vara den som dömer?

Det är så lätt att höja garden för människor vi möter, för våra bekanta, för våra vänner. Förmodligen till och med, eller framförallt, för våra föräldrar och familj i övrigt. Att läsa av beteenden överlag är fruktansvärt intressant. Och att reflektera över varför saker och ting är som de är, och varför personer är och beter sig på ett visst sätt. Många gånger handlar det bara om att ha en liten översikt över varför saker och ting är som de är, och varför personer faktiskt är på ett visst sätt. För oftast ligger det en ren och skär mänsklig faktor bakom varför denna yta av exempelvis osäkerhet finns, och varför detta uppmärksamhetsbehov finns. Och så länge vi vet med oss att det faktiskt beror på något att våra vänner, bekanta, obekanta, familj etc. beter sig på ett visst sätt, och att vi själva inte far illa av det – så kan man väl ge dem det. Vännen som kanske hela tiden söker efter uppmärksamhet, och tar all plats. Ja, hon kan väl få göra det. Det kanske är terapi för henne, och jag själv har inte det behovet. Så hur kan det skada mig?

Man har ofta så svårt att släppa saker och ting, så lätt för att störa sig på någons beteende. Så lätt att det etsar sig fast i huvudet. Och istället för att faktiskt bara sänka garden och ge personen det som den kompenserar något som saknats i kanske dennes barndom, så trycker man ner denne personen som uppenbarligen redan ligger ner – lite mer. Jag har själv svårt för detta och det är så lätt att döma och att just ”störa sig”. Men ju mer jag tänker på det, desto bättre blir jag och jag vill att ni alla tänker så. För vem vill sparka på någon som redan ligger ner?

För kanske är jag själv den personen som folk säkert stör sig på ibland, som beter mig på ett visst sätt som får folk att bara vilja säga upp sin relation med mig. Och förmodligen är jag inte medveten om detta beteende, för då skulle jag troligtvis gjort något åt det. Och jag vill inte att mina vänner vänder mig ryggen för något jag inte är medveten om. Jag tror sällan folk reflekterar särskilt ofta över hur man faktiskt beter sig i vissa sammanhang. Och jag lovar att alla ni som läser nu har en vän i er umgängeskrets som ni stör er lite extra på. Som ni helst inte vill bjuda på den där festen, eller som ni finner alla ursäkter till för att slippa den där fikan du lovat. Men tänk då på: om det inte skadar dig, och om personen i fråga inte är elak på något sätt – ge hen det. Det beror säkerligen på något som inte du förstår. Något som den här människan varit med om. Ha lite översikt. Var förstående. För vem vill vara oönskad hos sina vänner?

Så vänner. Sätt lite perspektiv över saker och ting, över livet. Över beteenden. Döm inte så lätt. Se över. Reflektera lite extra kring bakomliggande faktorer i sådana sammanhang och situationer i livet där du bara vill smälla någon på käften. Tänk efter. Våga ge lite av dig själv. Du förlorar så mycket på att bara sålla ut i ett så tidigt stadie, på att störa dig och på att döma andra utan att se över. Läs hela innehållsdeklarationen först innan du sätter en etikett och stänger igen. Det finns så mycket mer i en människa att se än det du sett. Och framförallt – släpp garden.

Skärmavbild 2013-11-29 kl. 09.14.24

Trevlig helg.


Det handlar om dig och mig

Inga kommentarer

Få människor får mig att känna så mycket avsky som människor som lever på andras olycka och som får bränsle när någon annans tar slut. Aldrig har man rätt att vara elak mot någon annan. Aldrig får man ta sig friheten att dra nytta av någon annans misär, någons olycka och/eller tragedi. Det skrämmer mig att folk kan må bra av att göra andra illa. Det är en sjukdom. Ett fel i mänskligheten. Samtidigt som när det kommer till att vara Moder Theresa och vara den där moraltanten som säger att man inte ska gå mot rött, eller att man är tvungen att hjälpa de äldre över gatan. Ja plötsligt då är vi alla hjältar. Då är det så lätt att sätta en stämpel på vem som är ond, och vem som är god. Men alla sårade själar och alla andra vi gör illa? Alla som sparkas på när de ligger ner. Varför klassas inte förövarna lika ovärdiga åt det hållet, likt moralens värdighet klassas åt andra. Är det för att vi blundar igen. För att vi är en del i det som händer?

Och visst är kampanjen ”fuck cancer” helt underbar. Och alla som bär tröjorna är hjältar och alla som skriver ”fuck cancer” på sina statusar är plötsligt goda och varmhjärtiga människor. En väldigt enkel strategi för att bli klassad som god. Men fortfarande har förövarna, som även dem förstört någons liv, inte fått sitt namn skrivet efter ett ”fuck” på en tröja. Jag menar inte att ”fuck cancer”-kampanjen är något annat än fantastisk. För det är den onekligen. Det enda jag menar är bara att så länge vi inte pratar om en person i fråga som förstör, så är det plötsligt så lätt att ingripa. Så lätt att vara en god människa som kämpar för en bättre värld. Så lätt när man inte själv är inblandad. Men alla mobbare där ute är precis lika onda som cancer och är precis lika värda en anti-kampanj. Jag kan inte i full utsträckning förstå att förändringsviljan i något som inte alls är lätt att förändra är större än förändringsviljan i något som enkelt kan förändras. Om alla bara är lika villiga att ge lite av sig själv, som de är villiga att ge en hundring till forskning. Det krävs lite mer. Men det kommer att rädda liv. Och det är en envägskommunikation. Det handlar inte om löner, eller om pengar alls. Det handlar om dig och mig. Svårare än så är det inte.

Jag kan inte själv sätta mig in i situationen för att jag aldrig varit där, och det kan kanske inte du heller. Men alla vet hur det känns att på något vis bli sårad. Och alla vet att ingen vill känna den känslan. Och jag vet att psykisk ohälsa är ett enda stort mörkertal och att självmordsstatistiken är otäckt hög. Och det måste bero på någonting. Jag vill i alla fall inte vara någon som bara står och ser på.


Släpp

Inga kommentarer

Blunda. Känn efter. Tolka. Känn. Våga. Börja om. Blunda. Tänk. Reflektera. Spekulera. Tolka. Jämför. Börja om. Släpp kontrollen. Dröm. Sväva. Flyg. Våga. Tro. Tänk inte. Börja om. Känn. 

Släpp dina spärrar. Våga sväva fritt. Våga släppa det som binder dig. Tänk inte för mycket. Reflektera inte i oändligheten. Spekulera inte i valet och kvalet. Tolka utan kontroll. Känn efter när du svävar. Våga tro. Våga drömma. Våga släppa allt och tro på dig själv. Ingen annan kan göra det åt dig. Kan du, kan jag. Kan jag, kan du.