Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Arkiv: september 2014

”Jag är inte rasist, MEN..”

7 kommentarer

Håll käften!

En turbulent valperiod har nått sitt slut. Vår blåa regering trillar av tronen och de röda tar över. Men ingen når egentligen sitt mål. Ingen står som en klar vinnare. Förutom ett parti. Sverigedemokraterna. Allas vår hatade Jimmie Åkesson står som en vinnare. Tretton procent av missnöjda, oeftertänksamma svenskar har talat. Det gör mig rädd. Och förbannad. Så in i helvete.

Jag blir provocerad av att höra argumenten för SD. Jag blir provocerad av att höra människors talan, människor som inte ens är insatta. De som röstar utan att egentligen veta ett skit. Jag blir trött på alla som röstar som deras manipulativa föräldrar, deras syskon, deras morföräldrar eller deras kusiner. Alla som röstar utifrån någon annans tycke.

Jag är trött på att höra att invandringen kostar oss för mycket pengar. Jag är trött på att höra att vård och skola dras ner på grund av det. Jag är trött på att höra att vi borde ta hand om de vi har här. Jag är trött på att höra att övriga europeiska länder måste ta sitt ansvar. MEN, om inget annat EU-land gör det, vem gör det då? Som Viggo, min systerson sa – ”men om de inte vill att de ska få komma hit, vill de att de ska dö då?” Ja precis. SD och övriga anhängare. Svara en femåring på den frågan och berätta gärna vad sunda värderingar är. Och inte är invandringen den ENDA stora kostnaden i vårt avlånga Sverige. Jag skulle vilja utrycka höjden av absurdhet i att fängelsematen kostar mer än den svenska skolmaten. Där har vi en budget där man kan norpa både en, två och tre miljarder. Och ja, jag vet vad ni ska säga nu – fängelserna består av 80 procent invandrare.. Bla, bla, bla… Som ni troligtvis hört av er farsa, syster, bror, mormor eller någons fördomsfull klasskamrat. För nej, det gör den inte alls. Det är en myt. 32% är invandrare och 68% svenskar. (Kriminalvården.se)

Det är en samhällelig trend att hata, och att sätta sig på tvären till vad som enligt ”normen” är rätt och klyschigt. Kanske är det åt rätt håll i den personliga utveckligen. Man ska gärna sticka ut och tycka annorlunda – även om det egentligen till grunden inte ligger i ens genuina värderingar. Men. När det handlar om att ta sitt mänskliga ansvar så är det en större värld än världen ”ego” man måste ta hänsyn till. Man kan inte tycka till om, och framförallt inte rösta på, ett parti på ett sådant sätt om man inte är insatt. Hade SD bedrivit en sund och human politik så hade väl förhoppningsvis och med all sannolikhet inte alla andra övriga sju partier i riksdagen vänt ryggen till. Och just dessa sju partier om några i Sverige VET, med en bakomliggande fakta och kunskap bakom skalet av yta och fördomar. Jag vill att ni som röstar på SD berättar för mig era argument när ni själva är partiledare eller har ett mandat i riksdagen. Då kan jag lyssna. Och nej, jag vet inte och är inte tillräckligt insatt. Men jag förlitar mig på att övriga partier är.

”Jag är inte rasist, MEN…”

Håll käften!


Tid är något som inte existerar

1 kommentar

Så bara kommer den där euforikicken till livet. När allt bara känns sådär härligt och livet flyter på.

Dagar går upp och ner. Ena dagen vaknar man trött. Matt. Helt orkeslös. Andra dagen flyger man upp ur sängen med ett enda stort leende på läpparna. Och vad är det egentligen det beror på? Vilken är egentligen ursprungskällan till all energi? Vart brister det när man bara inte orkar?

Jag diskuterade en intressant teori med en vän en gång. Det finns en bok skriven av en man i USA som handlar om att leva i nuet. Att tid egentligen inte är något som existerar, en formel som vi människor skapat. Ett påhitt. Varför det skapades är en fråga i sig. Men i tid med att våra resurser ökade i takt med utvecklingen och förutsättningarna så antar jag att det var ett sätt att få struktur. Det älskade, välanvända ordet struktur. Visst är det vackert, och sådär måttligt klyschigt och något överskattat.

För egentligen. Så är tid något som inte existerar. Det finns inget ”imorgon”. Det finns inget ”igår”. Vi lever bara i mängder av olika ”nu”. Och det leder mig till tanken att indirekt, lite krasst så existerar inga problem. För ofta baseras våra problem på vad vi är oroliga för ska hända, eller bekymrade över vad som redan hänt. Men gårdagen kan vi inte längre påverka, och imorgon finns inte än. Där är vi maktlösa.

Så är tiden den stora energifällan, källan till att energi försvinner? Är det när vi bara lever i nuet och lever i det som bara är. Helt bekymmerslöst. Är det då vi får behålla all energi? Är det den dagen vi vaknar med ett brett leende på läpparna? Är det då euforikicken gör sitt? Är det när alla tidsramar kryper intill en, är det då det brister? Är det då man vaknar om nätterna och på fel sida av sig själv?

Givetvis tror jag inte att det är så svart på vitt. Men. Jag tror det är en viktig faktor till hur man mår – hur mycket man väljer att tänka på gårdagen som vi inte kan påverka, och framtiden som vi inte kan se. Jag tror att mycket energi försvinner på vägen dit vi tänker att vi är, fast vi inte är där än. Jag tror mycket energi försvinner i något gammalt som ligger och etsar sig fast i huvudet, som vi inte kan påverka. Som redan har hänt. Det som är passé. Det handlar någonstans om att stanna upp och acceptera. Gilla läget som det är idag och inte tänka så mycket mer. Lättare sagt än gjort, precis som med mycket annat. Men det tåls att påminnas om.